Jazz är en musikstil som lämpar sig utmärkt för improvisation. Medan moderna poplåtar ofta har en noga förberedd struktur med vers och refräng för att nå maximal effekt hos lyssnaren använder sig jazzen av helt andra verktyg. Jazzimprovisation har blivit ett så viktigt uttryckssätt att det numera kan kalla sig för en egen genre. Eftersom jazzen var en av de första musikstilarna som populariserade musiken som vi idag känner den har genren haft ett stort inflytande över musikhistorien i allmänhet och många av dagens musikstilar har sitt ursprung i jazzen.
Tack vare det stora rörelseutrymmet som finns i jazz är det en musikgenre som ofta leder till experiment med olika tonskalor. Där mainstream-genrer som rock och pop alternerar mellan moll och dur har jazzen en hel uppsättning av olika tonskalor att använda sig av. Här finns exempelvis kyrkotonarterna som knappt existerar i någon modern musikform utöver jazzimprovisationen. De kallas för kyrkotonarter eftersom de första gången användes under medeltiden i olika former av religiösa musikceremonier. Idag har de blivit till användbara verktyg för jazzmusiker som strävar efter att hitta nya harmonier i sina musikaliska stycken.
Eftersom jazzen har en lång historia finns det många jazzmusiker som har gått till historien som nyskapare inom genren. En av de största jazzmusikerna var Miles Davis. När han gav ut sitt album Kind of Blue 1959 bröt han ny mark för en hel generation av musiker. Dittills hade ingen vågat ta ut svängarna på samma musikaliska sätt som Davis – och hans album hyllades av kritiker över hela världen. Under produktionen arbetade Davis mycket med olika skalor och det reflekteras i verket som kallades för banbrytande av kritikerkåren.
Miles Davis och Kind of Blue-skivan var inte bara unikt ur musikalisk synpunkt. Det gav också svallvågor på den kommersiella marknaden. Normalt har jazzmusiker tenderat att främst lyssnas på av kännare och jazzentusiaster, men Kind of Blue blev startskottet för en jazz som lockade lyssnare från hela allmänheten. Skivan sålde platinum i USA, vilket gjorde att det var mer populärt än många av dåtidens stora pop- och rock’n’roll-artister. Miles Davis brukar nämnas som den jazzartist som sålt flest album i hela världen.